Väster om Dubrovnik reser sig dess tysta väktare ur havet i en ovanlig formation, vilket gav dem namnet Elafiti – "hjortöarna". Den typiska medelhavsväxtligheten på Elafitiöarna, spridd med exotiska växtinvasioner, smälter samman i en unik symfoni av dofter som inte störs av modern teknologi.
Elafitiöarna kommer att vagga er i ett liv i långsam takt, där buller och stress har blivit utrotade. På ön Lopud finns dessutom varken vägar eller bilar, så dess invånare kommer att ta er på en rundtur med golfbilar.
De största öarna i Elafitiarkipelagen: Šipan, Lopud och Koločep, är också de enda befolkade. Berättelsen om deras historia, oskiljaktig från den för den monumentala staden Dubrovnik, vävs i gamla stenhus, sommarvillor och palats.
Elafitiöarnas historia börjar med Illyrierna, vars försvarsmur hittades på Šipan. Spår av romarna kan ses i ruinerna av en romersk villa i Šipanska Luka, en by på västra Šipan. På östra sidan av denna ö, avslöjar byn Suđurađ en renässansfästning från familjen Stjepović-Skočibuha, vars byggnation började 1529.
Värdefulla målningar från Elafiti bevaras i kapellet St. Antun på Koločep, i kyrkan Sveta Marija Spilice på Lopud och i andra medeltida kyrkor och basilikor utspridda på öarna.
Till skillnad från Šipan, den gamla favoritsemesterorten för Dubrovniks invånare, utmärkte sig Lopud med sin flotta och varv. Sjömännen som reste världen runt, tog hem olika växtarter som fortfarande pryder den lokala trädgården.
Fruktträdgårdar med sydliga frukter, inbäddade i skogar av tallar, cypresser och palmer, målar landskapet för Elafitiarkipelagen, vilket gör det särskilt attraktivt för konstnärer.
Den sångna röda korallen från Koločep, vars fiskare var kända långt bortom sina gränser, fastnar numera bara ibland i fiskarnas nät. Men den kristallklara vattnet kring Elafitiöarna är fortfarande rikt på fiskar, skaldjur, hummer och kräftor, som bäst avnjuts med en gyllene droppe från Šipans vingårdar.
De långa sandstränderna på Elafitiöarna kulminerar vid stranden Šunj på Lopud. Det grunda vattnet, vars botten är täckt med fin vit sand, är en idealisk lekplats för barn eller för dem som spelar picigin – mästarna i det populära bollspelet.
Förutom under promenader, simning eller dykning, kommer äventyrarna att upptäcka Elafitiöarna även på cykelstigar eller kajaktur.
Elafitiöarnas dykattraktion, en undervattensmur täckt med alger och koraller, ligger på den öde ön – Sv. Andrija. Denna lilla ö har varit ett fyrtorn för fartyg sedan 1873, då fyren byggdes, och här har fåglar funnit sin tillflykt, vilket har lett till att ön har förklarats som ett ornitologiskt reservat.